Jag har kommit på att jag bloggar betydligt mer sällan när jag skriver på engelska, knepigt är det så nu blir det både och framöver. Jag och SK tog en lång kvällspromenad igår upp till vindsnurran, månen lyste så vackert och en lätt dimma låg över berget, en mycket vacker och stillsam promenad var det. Det kändes som det var minst 15 grader kallt och jag hade som vanligt klätt mig dåligt om benen och efter ett tag kände jag dem knappt längre. Att man aldirg lär sig.
Jag sov dåligt inatt för jag låg vaken och tänkte på en grej som hon berättade under vår promenad, om ett märkligt ljus på isen. Hon bor ju precis vid sjön och detta märkliga ljus hade fått henne lite extra fundersam några kvällar tidigare. Huvva.
Lördag är det och helgen går alldeles för fort, som alltid.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Translation:
I have realized that I blog far more seldom when I write in english så from now on it will be in both languages. Me and SK, a good friend of mine took a long walk last night. The moon was up and a beautiful fog had almost covered the mountain. It was a very calm and silent walk, beautiful it was. It was awfully cold and I had, as usual, not dressed myself enough and after a while I could barely feel my own legs. Strange it is how you never learn.
I slept bad beacause I layed awake thinking about something she had said, something about a strange light on the ice. SK lives right down by the lake and this strange light had startled her a few nights before. Creepy in deed.
It's already saturday, the weekends fly by, as usual.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar